Semester´n.

Ja minns när ja va lillpôjk.
I Sel.
På sommar´n
Då va nä som om sommar´n allri tog slut.
Ja minns att daga va så lång, så lång.
Baka lagårn hade morfar en vagn med na cykelhjula på.
N´dänn vagna drog jag och lillbrorsan runt på.
Vi kunne fara ut på lägder´n, på änga och ut på flygfälte som låg bredavi.
Pojka, akte er för flygplana som ska komme å lanne, sa morfarn.
Men vi for runt mä n´den vagna ändå, da ut å da in.
Vi sa ti varann att vi va ute på semester.
Lillbrorsan drog inte vagna så ofta
Dä glôm ja allri’.

Småkaker'n.

Ja minns när ja va lillpôjk.
På sommarlove.
Iblann for vi runt i bygd'n.
Å hälse på släkt'n å bekanta till mamma och pappa.
Någre gånger for vi bort på Holmsta.
Då besökt vi en tant och en farbror.
Ja ha glömt namne på dom.
Dom hadd n' stor'n hund i en lina bakaför knut'n.
Men tanten baka i alla fall fali goe småkaker'n.
Dä va kolakaker'n, bonnkaker'n, hallongrotter'n å drömma.
Ja tog en tå varje.
Lillbrorsan åt upp alle drömmar'n.
De tyckt ja va dumt.
Dä glôm ja allri’.

Miniskider´n.

Ja minns när ja va lillpôjk.
Då va nä himla populärt mä miniskider´n.
Man for opp och ner i småbacker´n runt går´n i Sel.
Man tyckte man va fali dukti´n.
Svetti å snori och me lovikavantern full i is ´n.
Mamma ropte in oss då och då.
Då skull vi smörje in oss med na Niveakräm.
Så vi int skulle förfryse kinner´n.
Ibland lossne remmen på miniskider´n från känga.
Å då for man i backen mä haka före.
Lillbrorsan ramle ofta.
Ja tro nog att ja knuff´n iblann.
Men opp igen skull´n och fara ner igen.
Envis va´n.
Å snori.
Dä glôm ja allri’.

Svartberge.

Ja minns när ja va lillpôjk.
I Sel.
När man stog ut på läggda å titte se runt.
Kvällsola låg precis över skog’n.
Dimma bôrj på lägge se å dä vorte kallt häri lufta.
Svartberge va mörrt där borti.
Momma hade sagt man skô akte se fôr skrômta.
Fôr opp i berge kunde vittrern gå när kväll’n kômme.
Så ja minns att ja stod still å titte å lyssne ett tag, sjôlv.
Dä va alles tyst, de minns ja.
Sen gick ja hem.
Lillbrorsan gick bakafôr.
Dä glôm ja allri’.

Skrotlåa.

Ja minns när ja va lillpôjk.
I Sel.
I i köksbänken hade morfarn en skrotlåa.
Herregu en sån roli`n låda dä va för en lillpôjk. som ja
Den va så fulli grejer.
Dä va na skruv, å na småspik, å na olike nycklar, å na småpäninga, å småkroka, å tavelkroka å na kniv som vi fick låte bli.
När man komme tlll momma å morfarn.
Så va skrotlåa dä man sikte in sej på.
Först.
Dä glôm ja allri’.

Abborhälla.

Ja minns när ja va lillpôjk.
I Sel.
Då könn man få följ vä morfar ner till aborrhälla och fiske.
Så stolt man va där man gick däri storstövlern breve morfarn.
Över läggda bortöver skogen.
Å höll metspöe över axeln.
Iblann lossne kroken tå korken däri handtage.
Då vort man tvungen te å stanne.
Å ävvles me e denne krok´n som for runt i kring.
Å ti slut fastne n´ den kroka i fingre lik förbannat.
Morfarn fortsatte å gå.
Men ja kom allti ifatt han innan nipa.
Dä glôm ja allri’.

Löstännern.

Ja minns när ja va lillpôjk.
I Sel.
Då fick jag å lillbrorsan sova i lag med momma.
Hon hadd en säng mot ene vägga.
Å vi en annen säng mot den anre vägga.
Den med snetake.
Vi la oss allti först.
Sen komme momma å satte sig på sängkant´n.
Ställde ett glas vatt´n på lillborde breve sängen.
Sen tog hon ut löstännern.
Å släppte ner e dänne löstännern däri glase.
Sen kröp hon ner, med rygg´n mot oss.
Jag låg där å såg på glase med löstännern.
Det kom na bubbler en stunn.
Sen låg dom bäre där i glase.
Dä glôm ja allri’.

Björk´n

Ja minns när ja va lillpôjk.
I Sel.
Då fanns dä en tre fyre trän på gårn.
Dä va björk.
Dom kônne man klättre opp i.
Högt opp.
Då såg man hele värla och änna till Tage Wikströms.
Ibland såg man häst´n, Prinsa skymte på anner sia.
Lillbrorsan kônne inte ta sig opp.
Dä glôm ja allri’.